fredag 8 maj 2015

Varför?

Sedan några dagar så har jag ätit stenålderskost, detta i hopp om att kunna återställa min kropp, få må bättre, utan så mycket smärta, ledvärk, Dysbios (obalans mellan goda och onda bakterier, kan leda till trötthet, värk med mer), MPS( dysfunktion mellan muskel eller muskelgrupper där smärta kan vara lokal eller egentligen komma ifrån ett helt annat ställe i kroppen, påminner om Fibromyalgi men är bredare, triggerpunkter) sömnproblem, hormonproblematik, vitaminbrister, endometrios..


Det jag hoppas på är att få min kropp så ren som möjligt, återställa min kropp så den kan hjälpa sig själv, MIG att bli fri ifrån allt detta ovan eller i alla fall få det lindrat. Min kropp har skrikit så länge nu efter att få hjälp att den gett upp. Jag gör detta i ett försök att få tillbaka det värdefullaste vi fått- Livet. Jag gör detta för att få ett mer aktivt liv, ett liv att vara med i och inte bevittna ifrån fönstret. Ett liv vid min dotters sida och min familj.


Det finns åtskilliga kosthållningar att följa och det som fungerar för en person behöver inte fungera för dig eller nästa person.
För åtskilliga år sedan nu åt jag Stenålderskost och jag mådde vad jag minns väldigt bra. Jag åt så i närmare 2 år med min fd och vi mådde båda bra. Att jag slutade berodde på en flytt. Vi hade packat i en månad och vips så åkte allt i köket ned i en kartong. Vad som fanns till hands då var pizzerian och annan snabbmat. Väl flyttat så bodde vi hos ett par i väntan på att få vårt eget boende byggt.Detta tog några månader och att återgå till stenålderskost hos ett välmenande äldre par gick inte utan att klampa på tårna. Min egen vikt gick snabbt upp men ändå trots det så återgick jag inte till kosten jag mådde så bra av till fullo. Jag fortsatte med potatis,pasta och bröd som min dåvarande saknat så att äta. Jag åt "nyttigt" och korrekt enligt livsmedelsverket och hälsovetare. Men det tyckte inte min kropp. Vikten den fortsatte öka trots motion och jag fick värk i kroppen, bland annat lederna.


LCHF.. jodå jag och min fd testade det och det var mycket lättare att äta när man är bland folk, blir bortbjudna osv. Vi åt så i ett halvår om jag minns rätt. Jag var inte hungrig längre, glömde bort att äta ibland, inget sötsug med mer.. Men jag gick inte ned i vikt och fick klåda över hela min kropp. Jag var aktiv men trött konstant och värken gjorde sig påmind. Min fd däremot gick ner i vikt och mådde super. Fuskade han så köpte han en påse morötter av alla ting.



Jag slutade med LCHF och försökte kombinera det med stenålderskost. Jag fick det inte att fungera och fick höra av läkare att jag skulle minska mitt kaloriintag gång på gång, gjorde jag bara det så skulle jag gå ner i vikt och allt skulle bli bättre. Jag minskade och minskade. En gång hos läkaren när han frågade vad jag åt dagen före så tyckte han att jag skulle ta bort ännu mer av min mat för att gå ner i min vikt. Det var inte möjligt menade han på, jag skulle gå ner i vikt om jag bara lät bli såserna. Jag åt inte ens sås!! "äter du tre potatisar så ta bort en" sa han.. Jag åt en potatis svarade jag "då tar du bort den" fick jag till svar. jag räknade mina kalorier och insåg att jag var på svält och åt knappt men vikten vägrade försvinna och jag mådde skit.


Jag gav upp. Jag får vara fet då. När jag slutade följa läkarens ordinationer slutade jag gå upp i vikt. Jag mådde väldigt dåligt under den här perioden och mitt förhållande fungerade inte heller. När jag tog modet till mig för att avsluta det så började jag gå ner i vikt och jag åt då jag själv var hungrig men jag åt inte helt rätt. Men jag gick ner i vikt. Jag kämpade emot värk och trötthet och nervvärken jag enligt någon expert på sjukhuset sa att jag dragit på mig några år innan på grund av stress.


Vikten har hoppat bra nu sedan dess och jag har lyckats gå ner i vikt antalet gånger. Jag har fött barn för några år sedan och jag har behandlats för Endometrios med blandade resultat.
Jag har varit hormonfri 4-5 månader allt som allt sedan jag var 14-15 år och är nu i skrivande stund 34 år.
Jag har gått på så många penicillinkurer under mitt liv att jag inte kunnat räkna dom. Ett år gick jag på 13 penicillinkurer.. Hur fan går det ihop? Jag förstår det inte själv. Men när mina halsmandlar äntligen togs bort så drabbades jag inte av halsfluss längre och jag har efter det "bara" fått penicillin när jag haft bihåleinflammation.
Jag har haft "något" för hög sänka osv sedan jag var tonåring (detta kollades inte en enda gång när jag åt stenålderskost) och bara mått bra känt mig frisk korta perioder i mitt liv.

Jag kämpar emot depressioner som varit återkommande sedan tonåren och även där utsatt mig för diverse antidepressiva preparat, alla har slutat verka efter ett tag, så är det med all medicin för övrigt. jag blir som immun.

Jag har varit försatt i klimakteriet i över ett år och gått på minipiller samtidigt för att få bort blödningar.. Jag har helt enkelt utsatt min kropp för en hel del skit och efter jag nu för några dagar sedan fick höra av en Kiropraktor jag besökte för första gången att min kropp givit upp och inte vill berätta något, den orkar inte.. då fick jag mig en funderare och att jag under det här besöket så Paleo kokböcker i väntrummet såg jag som ett tecken. NU JÄVLAR!!
Återbesök dagen efter hos kiropraktorn som även är homeopat och hon berättade att min kropp är så misshandlad av allt den varit med om och att den givit upp. För att ens kunna läsa min kropp behöver den bli så återställd som möjligt. När jag berättade att jag just dagen före börjat äta Paleo så jublade hon!! Helt rätt väg att gå, fortsätt fortsätt!!! Och det ska jag. Jag fick med mig lite nyttiga bakterier och renande homeopatiskt medel med hem och ordination på att fortsätta äta RÄTT och ett återbesök om en månad. Så här är jag.

Nu är min historia väldigt kort mot för hur lång den skulle behöva vara för att berätta allt, men ni har nog fått lite vetskap i Varför.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar